Tro
Vi förenar oss i vår tro med traditionell kristen tro.
Vi tror på den uppenbarelse som Jesus Kristus kom med, som en uppfyllelse av det redan Gamla testamentet talar om (Hebréerbrevet 1:1-3). Vi tror på den gemenskap han skapade. Vi tror på de värderingar han hade.
Vi tror på den Fader han trodde på. Vi tror också att han sände den Helige Ande till jorden som sanningens Ande.
Vi tror att människan idag kan möta Gud genom den Helige Andes närvaro (Johannesevangeliet 4:24). Anden ger liv. De ord Jesus har talat är ande och liv och förmedlar liv från Gud (Joh 6:63).
Vi tror att bibelordet är skrivet som en spegel och en referenspunkt genom vilken all andlighet kan och bör prövas.
Vi tror att världen är på kollisionskurs med Guds värderingar. Vi tror att människan behöver räddas från att gå vidare i sin vilsenhet. (1 Joh brev 5:19, Joh 3:36)
Vi tror att korset uppenbarade Guds kärleks djup och att Jesus Kristus som Guds son bar all världens synd på sig. Vi tror att genom Jesus erbjuds förlåtelse och upprättelse för människan. Vi tror att Guds kärlek uppenbaras genom omsorg och hjälp till mänskor i nöd.
Vi tror att Jesus uppstod från de döda och att han lever genom Gud Faderns ingripande och att hans Ande kommer människans svaghet till hjälp då hon ödmjukar sig och ärligt ber. (Romarbrevet 8:11-15)
Vi tror att den första församlingen på ett troget sätt fortsatte Jesu arbete. Vi tror på missionsbefallningen som en beskrivning på rätten och skyldigheten att i alla tider och för alla människor erbjuda kunskap om Gud.
I detta liv är en kristen en Guds ambassadör (2 Kor 5:17-21) och genom kärlek och sanning ett vittne om Guds existens och en tjänare för det goda (Rom 12:1-21)
Vi tror att alla raser, kvinna och man är likvärdiga inför Gud inför det han erbjuder (Gal 3:28-29). Vi bekänner Gud som skapare. Vi bekänner också honom som rättvis domare över människan (Luk 18:6-8, 2 Kor 5:10, Matt 25:31-46).
Här nedan en längre beskrivning med bibelhänvisningar:
1. Vi tror att Gud har uppenbarat sig själv i historien och att Bibeln berättar om den uppenbarelsen på ett sant och trovärdigt sätt. Bibeln är i sin helhet Guds Ord; skriven av människor, inspirerade av Den Helige Ande. (2 Tim. 3:14-17, 1 Petr. 1:10-12, 2 Petr. 1:19-21.)
Det som skrivs inom parentes efter varje stycke är förkortningar av de bibelsammanhang som närmare beskriver det vi talat om i det stycket. Är Du inte bekant med Bibeln, så slå upp innehållsförteckningen i början av Gamla Testamentet - Bibelns första och tjockaste del - och sedan den innehållsförteckning som finns i början av Nya Testamentet - det börjar där det Gamla Testamentet tar slut. Genom att jämföra förkortningarna med vad som står i innehållsförteckningarna kommer Du säkert fram till vilka bibelböcker som avses.
Skulle Du inte ha någon Bibel, så kontakta oss, så skall vi se till att Du kan få en sådan.
2. Vi tror på Gud såsom Fader, Son och Helig Ande. (Matt. 28:19)
Fadern: –skapar allting i hela universum genom det levande Ordet = Jesus. ( Kol. 1:13-17) –skapar människan till sin avbild (människan har dock avfallit från Gud och behöver frälsas - räddas. Se nedan under människan! 1 Mos. 1:26-28) –blir Din Fader när Du blir född på nytt (Joh. 1:12-13) –är en god Fader som Du får tala och umgås med utan fruktan (Matt. 6:5-15, 25-34, 11:28-30, Rom 8:1-39)
Sonen, Jesus Kristus: –Guds Son av evighet. (Joh. 1:1-4, Hebr. 1:1-14) –kom till jorden genom att avlas av Den Helige Ande, i jungfru Maria. Jesus hade alltså en jordisk mamma, men ingen jordisk pappa i biologisk mening. Josef var hans jordiska styvfar. (Luk. 1:26-35, Matt. 1:18-25) –född i Betlehem av Kung Davids släkt och hus.(Matt.1:1, Matt.2:1-6). –uppvuxen i Nasaret. (Matt. 2:23) –sann Gud och sann människa. (Joh. 1:14, 1 Joh. 4:2) –undervisar och predikar evangelium om Guds rike (Matt. 4:23-24) –helar de sjuka och kastar ut demoner. (Mark. 1:34) –kallar människor att följa sig och gör dem till sina lärjungar. (Matt. 4:18-21) –dog på Golgata kors för att försona oss med Gud. (1 Kor. 15: 1-8, 2 Kor. 5:17-21) –uppstånden från de döda. (1 Kor. 15:20-21) –sitter på Faderns högra sida. ( Ef. 1:20-23) –kommer tillbaka i synlig gestalt. ( 1 Tess. 4:13-18)
Den Helige Ande: –kallas Hjälparen, för Han skall hjälpa oss människor att förstå något om Gud, oss själva, frälsningen och världen runt omkring oss. (Joh. 14:15-18) –föder oss på nytt. (Joh. 3:3-8) –fyller oss med Guds närvaro och ger oss kraft att var bevis (vittnen) på Guds verklighet. (Apg. 1:4-8; 2:1-14) –ger oss Andens gåvor - samma övernaturliga förmågor som verkade i Jesus när Han botade sjuka, visste vad människor tänkte, gjorde under etc. Vi kan också få ett nytt inre kommunikationsspråk, tungotalet - (1 Kor. 12:4-11, 1 Kor 14:1-15…) –ger oss Andens frukter - för över Jesu karaktärsdrag till oss. (Gal. 5:22-23) –lär och leder. (Luk. 2:27, Joh. 14:26, Joh. 15:26, Joh. 16:5-15)
3. Vi tror att människan är skapad till Guds avbild, men att syndafallet - och därefter personlig synd hos varje enskild människa (Rom 5:12), och ond påverkan från den fallna världen, har förvanskat denna avbild - människan utan Gud kallas i Bibeln bland annat “orättfärdig”, en som inte följer Gud, inte lever enligt Guds vilja och en som inte kan det pga sin fördärvade natur (Rom 3:10, 7:5) - och därför behöver människan bli född på nytt (Joh 1:1-14).
Hon blir då rättfärdiggjord (ung. får “rätt ställning inför Gud”) får uppleva förlåtelsen och “nytt liv”, blivit “levande med Kristus” (Ef 2:1-4). Detta gör Gud själv (Rom 3: 9-24) genom att Jesus på korset bär människans synd istället för människan (1 Petr 3:18, 2 Kor 5:21).
Genom omvändelse (”metanoia”, vilket betyder sinnesändring) och tro (Mark 1:15) motar människan rättfärdigheten från Gud (den rätta ställningen inför Gud), blir ett Guds barn. Hon försonas med Gud. Ett streck stryks över hennes synd. Den räknas inte inför Gud. (2 Kor 5:18-20). Frälsningen, räddningen, är en Guds gåva (Ef 2:8-9) - och här är dopet en illustration på detta såsom en “begravning” av det gamla livet (Kol.2:6-12) och som ett mottagande av det nya livets krafter såsom Jesus dog på korset med uppstod genom Guds kraft (Rom 6:1-11)
På detta sätt blir människan frälst - räddad - från den personliga skulden inför Gud - hon blir förlåten. På samma gång blir hon också befriad från satans makt - från dödens följder och från ett evigt helvete. (1 Mos. 1:26-28, 1 Mos. 3:1-24, Rom. 1:18-32)
Vi tror alltså att en människa blir född på nytt - rättfärdiggjord - frälst och försonad med Gud genom att vända om till Gud (”göra bättring”, “göra sinnesändring”, vända sig mot Gud och tro på och öppet bekänna hans Son, Jesus Kristus, som Frälsare och Herre (Rom 10:9-10. Tit. 3:4-9) Till detta leder Gud dig (Gud Faderns, vilja påverkar oss Joh 6:44, 65, Joh 10:9, 14, 25-30).
Sedan vill Gud att vi håller oss till Honom resten av livet, “att följa Jesus” kallar en del det, att “leva som kristen” betecknar samma sak. (Psalm 23, Joh. 15:1-7, Joh 17:1-26) Detta innefattar bland annat en pågående inre bön med honom - blir en naturlig följd av en verklig förståelse av livet, Gud, vårt möte med sanningen - Rom 8:1-16.
Efter detta livet kommer vi att få tillbringa evigheten tillsammans med Honom. Den som tror har evigt liv, lever sitt liv med Gud, ett liv som fortsätter efter den fysiska döden. (Joh 3:15,16, 5:24, 11:25, 2 Petr 1:3-11, 3:9-18, Upp 21:1-7, 22:22-27). Den som inte tror kommer att dömas. Evigt liv i Bibeln betecknar Guds liv, hurudan han är, evig. Som ett Guds barn får vi delaktighet av det eviga livet. Den som inte tror förblir under Guds dom och den verkställs som en fortsättning av detta tillstånd efter döden (Joh 3:36, Mark 16:16, Rom 8:8-9, Hebr 9:27-28, Upp 20:11-15). Människan fortsätter i ett tillstånd utan Gud och detta kallas förtappelsen eller helvetet, den andra döden (Matt 10:32-33, 13:36-43, 2 Tess 1:3-10, Upp 21:8, 22:11-21).
Gud är rättvis och har gett alla mänskor en möjlighet att bli räddad (1 Tim 2:1-6, 2 Petr 3:9-11, 2 Tess 2:1-12). Jesu ord är tydliga om att han har kommit för att frälsa, inte för att döma - men om vi förkastar honom har vi en domare framför oss. De ord han har sagt kommer att döma oss på den yttersta dagen (Joh 12:44-50, Mark 8:34-38, 1 Kor 15:1-2,12-17, 21-24, 1 Joh 4:1-3)
Att följa Jesus betyder att man är beredd att ställa allt vad man är och har till Jesu förfogande - vara öppen för hans ledning, hjälp, korrigering etc i det dagliga livet. (Fil 3:17-21, Kol 3:1-17)
Jesus har en personlig plan och mening med varje enskild människas liv. Denna innefattar vårt eget ansvar av att tänka och låta våra sinnen förnyas av gudskunskapen och kännedomen om Guds gods vilja (Fil 2:1-13) För att kunna förverkliga denna plan och mening behöver vi umgås med Jesus genom bibelordet och i bönen och i gemenskapen med andra troende (Apg 2:41-17, 1 Joh 1:1-3, Hebr 10:19-25). Då lär vi känna Honom, och börjar kunna göra Hans vilja och bli lik Honom i tanke, ord, karaktär och handling. Allt detta berör människans hela liv i studier, arbete, pengar, familjeliv etc. Men att bli “lik Jesus” betyder inte att vi blir opersonliga. Tvärtom hjälper Gud oss att bli/vara de vi verkligen är. Gud vill använda oss som människor, inte såsom “robotar” (1 Petr 4:10, Gal 5:13-25, Ef 5:1-18)
4. Vi tror att församlingen, bestående av pånyttfödda kristna, är Kristi kropp på jorden idag, dvs ett “redskap” Gud använder för att förverkliga sin vilja och sin plan här på jorden. Vi tror att det är nödvändigt för varje Guds barn, troende, kristen (vad vi än kallar det) att finnas med i en nära gemenskap med andra pånyttfödda kristna. Att vara kristen på egen hand går helt enkelt inte ihop med evangeliets innersta väsen. (Ef. 1:22-23, 1 Kor. 12:12-31)
Obs! Det finns många andra sidor av vår tro, som vi inte har skrivit om i denna redogörelse. Vill Du veta mer - tag kontakt!
Se också Lausannedeklarationen och uppföljningen Manilamanifestet. Oktober 2010 samling i Kapstaden, Sydafrika som fortsätter samma evangelikala teologiska arbete av att förstå och bekräfta Guds ords betydelse idag.
- Vi tror på Guds ords sanning och inser betydelsen av seriöst teologiskt arbete.
- Vi omfattar kyrkans ursprungliga trosbekännelser som sammanfattar den första kristna kyrkans tro under en tid av teologisk reflexion samtida med uppkomsten av kanon (rättesnöre) för tron genom de texter som idag heter Bibeln (utan de apokryfiska böckerna eller andra pseudobibliska skrifter).
Bibeln är den samling skrifter som användes av den första kyrkan (den apostoliska) som hade kommit till tro på Jesus Kristus och som bildade församlingar runtomkring först i Romarriket och sedan utöver den då kända världen. En mycket omfattande samstämmighet rådde, även om kanon (vilka böcker som skulle räknas som autentiska, apostoliska) slutligen fastställdes på ett kyrkomöte på 300-talet. Men dessa skrifter var i användning redan på första århundradet vilket märks redan i Nya testamentets böcker, såsom t ex i Paulus och Petrus brev samt Apostlagärningarna.
För mer information eller samtal, frågor, kontakta henrik.nymalm(ät)kolumbus.fi